f i s k j u v r e t

Och flickan hon går i ringen med (röda?) guldband.
Pekar ut. Den hon vill ha.
Redan där kan ni notera det ologiska.
En riktig flicka pekar inte.

En riktig flicka får inte den hon vill ha.

Så hastigt den gossen åt skogen försvann.
Så hastigt den gossen i skogen försvann.

Då sköto de efter honom med femton gevär.
Då sköto hon honom med sitt gevär.

Och än slank han hit.
Och än slank han dit.
Och än slank han ner i diket.

The velocity pattern shows that the suspect stood very close to the victim and used an unnecessary amount of violence.

*

Du vet inte förrän det har skett och inte ens då kan du vara riktigt säker.

Din (min) berättelse är inte rak.
Du (jag) lägger in passusar så
att linjen (det linjära berättandet)
s p r i c k e r .

Och: upprepas. Blir en cirkel som spiral som till en början tycks återvända till samma punkt men som, efter en noggrannt utförd granskning, faktiskt befinner sig på olika nivåer varje gång berättelsen berättas (rakt uppifrån eller nedifrån ser den dock ut som en cirkel, men från sidan ser man att cirkeln är en spiral, din [min] uppgift är sålunda att betrakta händelser från sidan, eller kanske ännu hellre: från mitten av spiralen och att se: ALLT).

Upprepandet kan även bestå i/av ett upp-repande (unravelling). Att: repa upp. Trasa. Ångra. (Göra om?) Sudda ut den form (berättelsen?) som blivit. Tillintetgöra. Dekonstruera. Göra den ickeexisterande.

Men berättelsen "finns" väl där ändå? Oavsett om den berättas eller inte eller om den berättas och sedan suddas ut?

Du (jag) finns ju ändå, oavsett om jag berättar (skriver) (om) dig eller inte.

Her words.
Her attitude.
Her freckles.
Her coffee.
Her thoughts of men.
Her pen.
Her black pen.
Her cats.
Her silence.
Her notebook.
Her pills.
Her nightmares.
Her woods.
Her lake.
Her ice.
Her snowflakes.
Her white pale pale light skin.
Her porcelain.
Her tongue.
Her name.
Her pronaunciation. (And emphasis.)
Her misspelling.
Her letters. (To you.) (Never sent.)
Her mixed coloured (spotted) eyes.
Her hand(s).
Her poems.
Her angst. (Anxiété. Kvíði. Levottomuus.)
Her blood.
Her bed.
Her white linen.
Her crochet.
Her drawings.
Her knife.
Her rope.
Her pines.
Her mittens.
Her curtains.
Her kitchen.
Her spoon. (That which is not.)
Her white walls.
Her black clothes.
Her loneliness.
Her ecoes.
Her drama.

And the sound.
Of all that.
Right there.
In my head.

*

Satt punkt sitter.

(Som Johnson sa.)

*

"som en skugga rakt genom
huvudet."
/Hanna Nordenhök

Pausfå...
Pausså...
Pausbitar.

Trasa: trasig fläcka. Flicka, fläck, skräck.

Hänger rep i gran.
Hänger. Det hänger.
Barn. Runt om i skogen.

Repa: hängla och dingla i/med rep.
Att repa: att upphänga anordning till ovanstående.
Repa upp (1): -"-.
Repa upp (2): ta sönder, backa, ångra sig, gå ut ur skogen.

Hem?

Var är hem? Var är handen? Var är repet?
Vad är det som ligger beskt under tungan?

Ditt namn löses upp. Men återgår.
Som: kvicksilver.

*

"man kan se för länge. man
kan slitas av"
/Hanna Nordenhök

Regnljuset.
Det där mörkt vita.

ljudet av sprickor

Hur alla orden gör ett hål.

Som går ut i skogen.

Plockar fickorna fulla med sten.
Snö. Skalbaggar. Rep.

*

Den vita bubblan. Den blåa. Sången.
Hon leker att hon är Heidi.

Den vita bubblan. Runt.

Lägger sig i löven prasslet.
Svala luften. Halsduk. Ögon.
Lufttryck och petekier.

Nos i löv. Bettet. Den där vita huden.
Den där vita.
Den är

Djuret biter. Bettet. Vita vita bleka.
Huden. Under löven. Ligger huden.

I mitt huvud ligger du.

*

Det händer att det snöar. Då tar man fram ditt namn och trär det runt halsen.

Maj

Havet luktar tång. Du håller runt mitt hår.
Det börjar snöa. Båten är liten men
praktisk. Katterna ber om honungsmelon.
En gång var här en strand.

Det börjar snöa och det är vatten överallt.
Snö faller över båten. Vi går ner under däck.
Tänder ljus. Viskar vaggvisesånger. Skriver
listor på allt man kan göra med snö.

Det ligger på botten, det som sjunkit.
Katterna gillar inte vatten men de gillar
snö och kokt fisk. Ett och annat stort
nötkreatur vill de också ha. Det står så
på burken.

"jag tror inte att jag kan lära mig leva på ett särskilt sätt av ett vilt djur - ska jag suga varmt blod, hålla svansen högt, gå med fotavtrycken exakt över handavtrycken?"

/Annie Dillard: Leva som vesslor

*

Det är för varmt. Jag kan inte tänka.

Men när jag tänker, så tänker jag på dig.
Och när det regnar, så tänker du på mig.

Det är för varmt. Jag kan inte skriva.

"Hjärnor är enskilda platser, som mumlar genom unika och hemliga bandtejper - men vesslan och jag pluggade samtidigt in oss på ett annat band, för ett ljuvt och chockerande ögonblick. Kan jag rå för om det var tomt?"

"Jag skulle mycket lugnt kunna bli vild."

/Annie Dillard: Leva som vesslor